Harsa Ski Marathon 2022 – Race Report

Ny helg och nytt volleyskott. Denna gång blev det Harsa Ski Marathon, som jag på torsdagskvällen kastade in en anmälan till. Åkte till Hudiksvall för att hälsa på och bo över hos Patrik Lindqvist (Putte) och passade då på att ”värma upp” i Högbo på vägen dit. Deppigt, då formen kändes usel. Hyfsat nertränad efter flera veckors tävlande, samt en tung vecka som bl.a. innehöll en illa disponerad FOT13 på skierg (2h-versionen). Så förväntningarna skruvades ner och intalade mig att det skulle bli ett ”fun-race”.

Skit samma. Efter en synnerligen trevlig kväll hos Putte blev det lördag och vi for iväg mot Harsa. Ännu ingen snö, slask eller regn, som väderprognosen utlovat, men i takt med stigningen upp mot Harsa kom både snötäcke och snöfall. Riktigt vintrigt där uppe så det här skulle bli något annat än isiga konstsnöspår. Väldigt roligt och kul omväxling mot Craft, WC-AM på Saltis och Moraloppet tidigare helger. Och det här är också ett lite mindre arrangemang. Kanske 2-300 startande totalt, lite lagom uppstyrt och glada funktionärer i färgglada västar. Sen tror jag inte att man har något pistmaskin att tillgå i Harsa, utan spåren packas med scooter. Något som skapar vissa bryderier kring stavfäste, men i år med relativt lite snö så var det inte så tokigt.

Lite plock, rillande, nervositetskissande och så var klockan halvelva. Såg dock varken Wickström Coaching-kompisarna Anders Flodin eller Kenneth Stark, men visste att det stod någonstans där på startfältet. Men Putte hade jag bredvid mig. Vackert så.

Nåväl. Dags att börja staka (gick blankt)!

Loppet inleds med en loop över en sjö. Snällt sätt att komma in i det, men vind- och snöutsatt. Hittade ganska snart ett tåg som kändes rätt i tempo. Efter 5-6k kommer varvets tunga stigning (loppet är en 2-varvsbana) och därefter hyfsat platt över lite myrar, innan lite mer stigning. Inspirerad av Maestro Wickström så försökte jag här att organiserade upp ett lagtempo på 4-5 gubbs. Fick gorma och gasta lite för att få det att funka, men efter ett tag så roterade vi prydligt. Snöfallet hade gjort att bara ett spår gick, så växlingar fick ske genom att täten gick ur spår istället för att någon stakar sig fram. Tydligen ovant (men enligt skolboken). Inga cyklister i tåget…

Men vi marscherade på riktigt fint en god stund. Tills en skön lirare dök upp och undrade hur långt det var till täten. Det hade ju ingen av oss någon aning om, men han sade sig vara elit och hade missat starten. Därefter drog han vårt tåg i långt över en mil och vi hann in på andra varvet. Blev lite väl bekvämt att bara ligga bakom det dragvilliga loket så i låg puls (skit att jag glömt pulsbandet, men det var nog inte mer än typ 120) så började jag snick-snacka med snubben framför. Det blev en 5-6 kilometer av konversation. Kändes som en träningsrunda, medan loket därframme ångade på. Svårt att hjälpa honom då det ju inte gick att staka fram och ta över täten (gjorde något försök, men ”andraspåret” var för snöigt). Och till slut blev han trött. Otur!?

Ska säga något om spåren. De var alltså inte ”pistade” utan mer ”natura”. Lite sladdrigt, sladdigt och snöigt. Men synnerligen charmigt och väldigt roligt. Bitvis lite vådliga nedförslöpor med tajta kurvor i tät skog. Långt ifrån Vasaloppsarenan. Stavfästet var bra första varvet, men lite sämre andra. Några körde med Rex-trugor, jag lite mindre men det funkade helt ok. Skidorna gick bra, vätskebältet frös inte och jag fick i mig gels hyfsat på plan. Like a pro (nåja, nästan…).

Med ca 4-5k kvar lyckades jag dock ramla – i en uppförsbacke. Satte staven på min pjäxa och sen näbbade jag. Not so much like a pro… Schabblade lite till när jag skulle resan mig och så blev det en lucka på ca 20m till mitt lilla tåg (fortfarande 5-6 löpare). Lite jobbig att täppa till, men görbart. Killen bakom, som var sista vagnen i tåget och som jag blockade i fallet, hade dessvärre inte krafterna att haka på i ”tätningen”. Sorry, men han fick släppa tåget.

Och vips så var man på upploppet. Försökte spurta om killen framför, men icke. Min spurt fortsätter att vara klen. Likväl mycket glad in på knappa 2:16 och plats 34 (av 164 startande i herr-klassen) och en dryg kvart efter segraren Pontus Nordström. Klart bättre än väntat. Och efter några få minuter trillade även en hyfsat trött Putte in. Stark första tävling för året av honom.

Därefter blev det Pärgröt, en lokal specialitet från Järvsö. Kan liknas vid potatismos som det serveras knaperstekt fläsk till, samt sylt. Säga vad man vill, men så gott var det inte. Men mat för skogshuggare – och tydligen skidåkare. Bättre upp när jag kom hem och det blev hemmagjord pizza. Får underkänt på formen och inte var den ”dubbel” heller. Men smaken var det inget fel på. Notera också ananasen – kändes genuint med en ”hawaii” efter en riktigt prima dag i spåren!!!

Hälsingespecialiteten Pärgröt som ”after-ski”

Fin ”Hawaii-special”

En sopslut Putte i mål. Hans första tävling för året
Åter igen en trött Putte, vad har han gjort på benet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.